Ni får kalla mig desperat för jag är fan det!!! Jag känner mig så jäkla avundsjuk på alla förhållanden! Jag blir avundsjuk på 7-åringar som håller hand till och med!!!

Jag vill också känna kärlek :( Jag ser så mycket ner på mig själv... Just nu försöker jag njuta av sommarlovet för jag vill verkligen inte att skolan ska börja!

Jag har inte träfft någon av mina klasskamrater under sommaren och det känns så jäkla skönt på ett sett för jag gillar verkligen INTE min klass... Jag hatar inte den men fyfan vad jag ogillar den!

Jag var ju på siestafestivalen i helgen och fyfan vad jag ångrar mycket!

Första saken jag ångrar är att jag inte frågade om en killes nummer! :( Han var GALET snygg men jag ska ALLTID trycka ner mig själv och få mig att känna mig så svag så jag fegade ur!

Andra saken jag ångrar är att jag dansade och "kysste" en random "man" på halsen... Han var minst 26 kom jag och min (kompis fram till) han var antagligen påverkad av någon form av drog eller så var han helt galet full!

Mår bara illa av att tänka på den äckliga mannen!

17 år och så fucking ensam... är det bara för jag är "kräsen" när det gäller killar... jag har friendzonat 2 killar i mitt liv... Pga att det det enda dem kunnat snacka om är sex...

Jag är på väg att nog friendzonea en kille till... Har träffat honom en gång och han är varken ful eller snygg. Det är en av mina kompisars klasskompisar som följde med på bio en gång och min kompis sa då till mig att han var  intresserad av mig... Det som jag inte gillar är att han är en riktig nörd... dator och tv-spel är inte min grej... Fyfan vad jag känner mig hemsk som gör så mot killar.

Jag har blivit friendzonead så jäkla många gånger och det suger och man får så dåligt självförtroende när det händer och det känns precis som att jag ger andra dåligt självförtroende när jag gör så mot dem....

Livet suger ibland USCH!!!!