Det finns många killar som säger att de gillar tjejer utan smink och att tjejer ska våga visa sig själva och inte leva bakom en mask. De säger att de attraheras av självsäkra tjejer som vågar sticka ut och blablabla!!!

Detta BULLSHIT!

Jag använder inte någon form av smink för jag vill inte leva med en mask. Men jag testade att sminka mig 2 ggr nu under gymnasiet och på de dagarna fick jag komplimanger av 3 killar och de kändes som att killar tittade på en.

Killar vill ha den där perfekta tjejen med perfekt hy och snygg kropp.

Jag blir äcklad av hur utseendesberoende vi har blivit och den bekräftelsen som ungdomar söker efter överallt!

Jag säger inte nu att ni ska sluta sminka er bara för att jag säger det men ni behöver inte 2kg smink för att "må bra" eller hur man nu ska förklara det...

Alla attraheras av olika "personer" eller "stilar". Vissa killar har gelé i håret och det är något jag är svag för... Det ska ju inte se ut som en dusch av fett men ni fattar xP Vissa killar dras till tjejer med smink men jag vill ha en kille som attraheras av mitt naturliga jag, punkt slut.

Hoppas ni fattar vad jag menar och att denna texten inte blev helt galen...

Det ni kommer tänka om detta inlägget är antingen:

1. Hon överdriver.

2. Äntligen någon som förstår.

3. WTF

Jag kan börja med att skriva att jag känner mig VÄLDIGT ensam. Inte ensam som t.ex att ingen lyssnar på mig eller att jag inte har några kompisar. Det jag menar är att jag saknar den personen man delar allt med.

Jag saknar en pojkvän. Jag vill ha någon jag kan göra ingeting med. Bara sitta och vara. Jag vill ha någon som lyssnar när jag vill prata och som vill prata när jag vill lyssna. Jag vill kunna krama någon och kyssa någon helt spontant. Jag vill bli kallad vacker och kalla någon för vacker. Jag vill vara den enda för honom och han den enda för mig.

Jag fattar inte hur vissa personer bara kan vara så självsäkra och gå fram och prata med någon de tycker är snygg... Jag känner mig så feg och det känns som att jag är den enda tjejen som ingen kille tittar på. Jag ser mig själv som ful och det gör absolut inte saken bättre...

Har kollat på olika serier och filmer och blir snart förbannad...
De senaste jag sett har handlat om en tjej som blir kär i 2 killar och blir då "tvungen" att välja mellan dem.
Hon väljer en och det visar sig att han är ond, elak eller bara utnyttjade tjejen och hon väljer då den andra killen. Den andra killen förlåter henne bara sådär utan att tänka på att hon valde den andra först.
Detta gör mig så förbannad!
För det första: Det händer typ aldrig i verkligheten att 2 killar "slåss" om en tjej snarare tvärt om.
För det andra: Någon skulle aldrig förlåta om den han/hon gillade inte hade en som "första val".

Hallå! Kittymjau här!

Idag är det midsommar :D GLAD MIDSOMMAR ALLA!

Midsommar: Nästan som Valborg fast med mer mat och finare väder.

Idag ska vi ha gäster :) Ser så sjukt mycket ifram mot det :D Min mamma tillåter mig dricka alkohol om hon är i närheten och det är okej för mig :)

Det som är lite irriterande är att när personer ser mig med t.ex en öl i handen eller dem hör mig prata om alkohol så tänker dem bara på min pappa. Dem tänker att han är alkoholist och det "måste" ju betyda att jag kommer att bli alkoholist! NEJ NEJ OCH NEJ!!!

Jag är inte som han! Jag har ALDRIG varit så full att jag har spytt, kissat ner mig eller sårat någon! Jag är medveten om att alkoholism är ärftligt och både på min mamma och pappas sida finns det någon som har druckit. Men snälla ge mig en chans! Jag som har bott tillsammans med en alkoholist och har varit rädd för alkohol hela min barndom men min pappa ska inte få styra mitt liv mer!

Jag är inte som min pappa!

Hej!
Har umgåtts med mina 2 bästa vänner :) Vi gick på stan och jag köpte en nalle :P jag skojar inte, jag köpte en nalle!
Men vi hade askul :)

Saken är ju den att nu efter jag umgåtts med dem mår jag dåligt... Jag saknar då när ingen av mina kompisar hade pojkvän.
Jag har sjukt dåligt samvete som ni vet och jag vill ha en pojkvän men mitt självförtroende är så jäkla lågt! Jag tycker jag själv är ful och det är as jobbigt.
Jag har varit med om att en kille kallat mig vacker EN gång! Men der var på en fest och han var bara ute efter sex.
Men jag när dåligt för att dem har kille och inte jag!

Jag är faktiskt riktigt avundsjuk!
Jag har kompisar som kommer till mig och klaga över sitt förhållande för att dens partner inte ville gå på en fest eller för att den är egoistisk osv.
Och jag HATAR det! Jag har aldrig haft ett förhållande så ibland känner jag bara för att säga "MEN SNÄLLA! DUMPA HENNE/HONOM DÅ!". Men jag kan ju inte säga så för då är jag en dålig vän -.-'

Jaaa... igår skrev jag att jag mår riktigt bra men såklart så fick jag en smäll i ansiktet ungefär som att jag inte får må bra... Drama bland mina kompisar igen... men jag pallar inte bry mig!

Jag ska fokusera på mig och inget annat :)

Jag har börjat läsa boken Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Läste klart kapitel 5 precis och jag älskar boken än så länge!!! Den har ju blivit film och kommer ut på bio den 22 juni :D Jag vill så sjukt gärna se den :) Känns som att jag kommer böla som fan!

Boken handlar om en tjej som har cancer och möter en helt fantastisk kille som är väldigt konstig :P

I början får man också träffa Isac som då är den andra killens typ bästa kompis. Isac har canser i ögonen och operarar då bort det men i samband med detta blir han då blind.

Detta har fått mig att tänka... Om jag hade fått canser vad skulle hända?

Jag skulle nog acceptera mitt öde och leva livet. Jag skulle INTE vilja att folk skulle börja tycka synd om mig bara för det. Föreställ er själva om hur många falska vänner man skulle ha!

Inget skulle vara som "vanligt". Folk skulle inte våga nämna ordet dö i ens närhet.

Men saken är den om någon i närhet får cancer som till exempel min mamma eller någon av mina syskon så skulle jag får mer panik än om jag hade fått det! Jag har alltid haft en känsla av att jag kommer dö tidigt. När jag var liten så var min dröm att någon gång bli världens äldsta levande person och jag kände då att jag skulle leva länge. Men nu känner jag tvärt om.

Det känns som att jag kommer dö ung. Men det är ju bara en känsla...

En del av mig vill dö ung för att då slipper man bry sig om det "viktiga" och kan fokusera på att ha roligt... eller jaja...

Boken har iaf fått mig att tänka en hel del och jag har precis börjat läsa den...

Var på Bup innan idag!
Fan vad jag mår bra! Mitt liv är så på väg mot det bättre!

Jag känner mig positiv och glad :)
Jag skrev att vi skulle prata om mitt självförtroende men istället pratade vi om pappa....
Har bestämt mig nu för att "bryta kontakten" eller vad man kallar det...

Saken är den att jag måste tänka på mina syskon i detta fallet!
Till exempel om det är pappas jul så tänker jag inte skita i att fira jul med dem.
Hans beteende har gått till en gräns och jag orkar inte mer. Jag mår inte bra av hans beteende!

Från och med NU ska jag fokusera på mitt liv och vad jag vill :)

Sitter på tåget på väg till Bup. För er som inte vet vad Bup är så är det barn- och ungdomspsykiatrin.
Jag går hos min psykolog där. Har inte varit där på ett tag nu...
Saken är den att jag tror jag vill sluta gå till henne för just nu känns det som att den enda som kan hjälpa mig är jag själv...
Jag fick frågan från henne sist om JAG vill ha kontakt med min pappa för just nu mår jag bara dåligt av honom...
Ska diskutera mitt svar idag...

Det jag ska fokusera på i sommar är vad jag vill! Jag ska inte göra saker som jag inte vill och som andra tvingar med mig på!
Jag ska lyssna på mig själv :)

Btw börjar jobba nästa vecka ^^ eget jobb och egna pengar ^^ spännande!