Till alla vuxna som säger att ungdomarna är omogna, barnsliga och att vi borde växa upp!
Vi är barn som precis insett att snart är vi är vuxna! Ni har gått igenom exakt samma sak!

Jag är 17år och har insett att om 1 år är jag myndig!
Som jag har skrivit i ett av mina tidigare inlägg "Med frihet kommer ansvar".
Jag börjar bli vuxen och om jag ska vara ärlig så skrämmer det mig... Jag vet inte riktigt vad det är som skrämmer mig men jag mår riktigt dåligt av att bara tänka tanken att jag snart är vuxen...

Tjenare! Sitter just nu på tåget mot Malmö och är snart framme :) Åkte från min mormor och morfar för de har bättre anslutning med tåg och buss så jag kan ta mig till och från festivalen :)

Iaf så ska jag träffa en kompis i Malmö :) hon kan staden bättre än mig så jag känner mig lite tryggare ^.^ Vi ska gå rundor lite och kanske spendera lite mer pengar på onödiga jag-behöver-saker...
Den artisten jag vill se ikväll är Nause! Deras låt "hungry harts" betyder mycket för mig och mina 2 bästa kompisar, det är typ som "vår sång" :P
Stannade precis i Lund :)
Malmöfestivalen är en väldigt stor grej på min skola som MÅNGA på min skola pratar om och typ alla ska dit :) så hoppas faktiskt liiiite på att träffa någon från klassen fast jag inte gillar min klass så mycket :P
Men jaja! Skriver kanske ikväll/natt om hur jag hade det ^.^

Jag sitter vid min datorskärm och antagligen vet ingen av er vem jag är... Här kan jag skriva PRECIS vad JAG VILL och jag älskar det. Jag älskar att känna denna känslan av frihet. Friheten att sprida mina åsikter och känslor till andra och kanske tillochmed hitta någon som känner likadant...

Jag älskar att bara att tänka tanken på om det finns någon jag har påverkat med mina inlägg. Men jag kan samtidigt känna en frustration över att jag inte "kan" aäga mina åsikter högt... Kan, kan jag ju men om jag skulle haft den här bloggen med mitt riktiga namn och bild så skulle jag garanterat få kommentarer från personer i min klass i klassrummet och massa sånt skit. Jag skulle få hat från personer som inte har samma åsikter som mig. Ett exempel är mitt inlägg om FI och SD, fattar ni hur mycket hat folk får pga sina politiska åsikter!

Jag hade en blogg innan som var offentlig men fy i helvete vad tråkig den var. Hela mitt liv var så FAKE! Jag skrev om mitt tråkiga liv... Vaknade-gick till skolan-åkte hem från skolan-Åt-Sov... Jag skrev en gång om ett bråk hemma... KAOS! Därför stängde jag ner den och skapade denna. Ingen vet vem jag är och ingen ska får veta heller!

Ville först starta den på någon annan hemsida men NÄH jag trivs med bloggplatsen ^.^

Skrollad igenom Facebook innan och såg att en av mina Facebookvänner gillade en sida som sålde en sport-bh med push-up... Jag tänker att de tjejerna som har dåligt självförtroende kring sina bröst så är detta sjukt bra...
Jag läste kommentarer på det och där var det personer som skrev "Fyfan! När man tränar så spelar det ingen till hur man ser ut", "detta är en av anledningarna till varför jag är feminist!", "Vad fan är det för fel på att ha små bröst?!" Osv...

Varför kommenterar ni så? Jag har små bröst och fy i helvete vad jag skäms och en sådan sport-bh skulle gjort så jag inte känner mig så osäker och då kanske jag till och med presterar bättre när jag tränar!
Jag fattar inte vad feminism har med det att göra? Varför ska NI lägga er i vad JAG eller någon annan köper? Om ni tycker att det är en kränkning mot den kvinnliga kroppen så får ni tycka det men bara för att ni tycker det så betyder inte det att resten av Sveriges kvinnor tycker det!

Tänk innan ni kommenterar!

Jag måste sluta gnälla och ta tag i mina problem!
Jag måste sluta vara denna gnälliga tonåringen! Näsa år blir jag fan myndig! Jag måste rycka tag i mig själv. Jag kommer inte att sluta att vara tonåring utan jag ska bara sätta en fot in i vuxenlivet.

Som sagt så blir jag 18 nästa år. Mer frihet men med det kommer också ansvar.
Jag måste rycka tag i mitt liv! Mer fokus på skolan och komma igång med att söka jobb.

Om ni har läst min blogg tidigare så har ni säkert märkt att jag känner mig ensam och Blablabla! Jag måste ut lite mer! Såklart jag är ensam för jag stänger mig inne! Bli så sjukt arg på mig själv!
Jag får såklart ha en dålig dag och min blogg kommer inte ändra sig så drastiskt men jag måste börja vakna lite och inse att det hjälper inte att gnälla.

Jag lovar att jag ska börja blogg oftare.
Men jag ska blogga om saker JAG vill skriva om. Funderar på att börja skriva lite argumenterande debattartiklar och kanske lite kärlekshistorier...
Tänkte också använda denna bloggen till att filosofera lite på... Vi får se hur det blir :)

Många brukar kalla det för att man lever i sin lilla bubbla... Men för det första så lever jag inte utan jag stänger in mig. För det andra så är det så att när man ser en bubbla så är det något i ens hjärna som säger åt en att smälla den. Men om man skulle se en fjärilskokong så skulle man låtit den vara för att det är en levande varelse som snart kommer komma ut och leva sitt liv.

Det är därför jag säger att jag stänger in mig i min kokong för tillfället... Jag inser att jag mår dåligt eller att jag kan leva mitt liv bättre och därför stänger jag in mig och väntar på att den dagen då jag känner att jag är mogen för att ta nya tag i livet så kommer jag ut och testar mina nya vingar :)
Hoppas ni förstår vad jag menar... Så om det känns som att du lever i en bubbla så är mitt svar nej... Antagligen så lever du i en kokong :)

Men vem vet du kanske lever i en bubbla och behöver då bara lite hjälp av andra att spräcka den :)

Jag har 5 systrar och 1 bror. Han är min storebror... Han har alltid sagt att han finns och kommer alltid att finnas för mig. Jag skriver denna texten för att jag bråkade precis med honom i telefonen.

Han har varit min bästavän från när vi var små tills han flyttade hemifrån. Han flyttade hemifrån samtidigt som vi flyttade in hos min låtsaspappa.

Min bror flyttade in i en lägenhet med sin flickvän och någonstan mitt i allt detta så fick jag reda på att min bror och hans tjej inte gillade min låtsaspappa... Det kom som en chock för då gillade jag honom men min bror tjej fick mig att typ "hata" honom.

Det var mycket bråk och en gång rymde jag till och med hemifrån och bodde hos mormor och morfar i en vecka och sen hos min bror några dagar men mitt i allt detta så fick jag vinterkräksjukan och mamma kom och hämta mig hemma hos min bror.

Efter detta så insåg alla att vi måste lösa allt som hänt enda sen mamma träffade min låtsaspappa. Allt blev mycket bättre och min bror och jag började få den relationen vi hade innan men sen blev det ett bråk igen. Mellan då min låtsaspappa och min brors flickvän...

Nu började spåra ur ign och jag och min brors förhållande hamnar i kläm....

Jag är på dåligt humör hela tiden och allt är skit i mitt huvud...