Min psykolog kallar det för längtan men usch... Det är jobbig att längta när man inte vet när det kommer... Att längta efter något som kan vara år borta är sjukt irriterande :/
Jag och min syster är just nu på väg till flygplatsen för att hämta hennes pojkvän... Jag längtar till då när jag ska hämta min pojkvän någonstans... Jag längtar till den dagen när jag är så kär så att jag saknar någon så mycket så det gör ont inom mig... Jag längtar efter någon som kallar mig vacker och älskling... Jag längre till den dagen när någon säger jag älskar dig... Jag längtar efter att känna känslan av att lita på någon till 100%.

Min psykolog sa att jag längtar efter ett förhållande som mina syskon och kompisar har... Jag är inte avundsjuk på dem utan jag längtar...

VARFÖR!?
Jag är helt galet blyg! Jag älskar uppmärksamhet det är inte det jag menar... Jag kan prata inför klassen utan att känna mig svimfärdig det jag menar är första intrycket...
Jag blir så sjukt blyg när jag träffar någon ny person... Specielt vid killar... Det spelar ingen roll om killen är attraktiv eller inte jag blir galet nervös och många kan uppfatta mig som otrevlig men jag är bara extremt blyg...
Jag är en sån person som man antingen kan sitta och prata med i flera timmar eller så är det awkward tystnad... Antingen eller! Det finns inget mellanting!

Hmm... Undrar om det finns fler som mig... Jag kan känns mig så ensam i sådannahär saker :/ Det känns som att jag är den enda som är såhär blyg men jag vet att det finns folk som har det värre...